Jamjam

det är konstigt, när huvet blir så fullt av intryck, hjärnan så proppad med tankar och hjärtat rinner över av känslor så man till slut känner sig helt tom!
tom och full på samma gång - som en rejäl bakfylla!
man vill mer än man orkar, snubblar över självklara saker, allt är solklart och suddigt samtidigt och hur mycke man än fryser så känns de som om man ska koka över!
skrattar och gråter på samma gång och åt samma sak..
ibland är det som jag står brevid mig själv och tittar på, jag fattar inte alls vad jag gör eller vad som händer men egentligen spelar de ingen roll alls ändå.. för när hjärtat slår så där hårt, pulsen ökar och fjärillarna fuckar ur - då fan känner man att man lever!
vad hände med tjejen med koll på läget?
kommer jag dansa på hennes grav eller ge henne mun mot mun metoden innan de är försent?

en kopp kaffe till så kanske jag kan ställa in skärpan för dagen iaf!



suddigt