black out
är de verkligen så?
är de värt att må dåligt själv för nån annans lycka eller ska man chansa på att nån annans olycka gör en själv lycklig?
jag är så van att prioritera andra eftersom jag har två små barn men var fan sätter man gränsen?
när och var kommer jag och min lycka först?
och kan man bli lycklig om man vet att man gjort någon annan olycklig för sin egen vinning?
många frågor utan svar
kortslutning - bara sprakar och blir black out när jag ska tänka nu!
Hej gumman!
Du är stark, och det vet du. Låt inte en annans prioriteringar komma ivägen för dina mål och drömmar. Gör ingen annans mål och drömmar till dina - om de inte gynnar din väg.
Om någon ber dig att vara tålmodig och vänta, att anpassa dig, så fråga de frågorna som är tabu. När du får bra svar, fråga fler frågor. Svaren finns i din närhet om inte i den tillfrågades mun.
Alla människor är inte goda, trots att de utger sig för att vara det. Inte ärliga för att de erkänner några av sina brister. Inte sanna för att de har svar på tal. Vissa människor behöver all bekräftelse de kan få, trots att det krävs mer än en famn för att stilla den.
Mina råd kanske kommer försent, förhoppningsvis så har du redan ifrågasatt. Förhoppningsvis förstår du min antydan.
En kram
