Jamjam

jag hade en speciell konversation med en god vän på securitas härom natten. han va uppenbart irriterad på tjejer i största allmänhet, eller kanske mer specifisikt tjejer i reletioner. han började med den klassiska "det va bättre förr" och fortsatte sedan diskutionen med att problemen i äktenskap och relationer började när kvinnan fick rösträtt!
jag förstog honom inte riktigt och va verkligen inte heller beredd att hålla med.. jag tror mer att det handlar om persoligheter och person kemi om man är menade att vara tillsammans eller inte. han pratade vidare om att tjejer numera alltid ska ha sån kontroll och att "vi" ska bestämma allt och göra allt på "vårat" sätt. hur kvinnan tar över och blir lite smått makt galen så fort man hamnar i en seriös relation. hur man som den perfekta flickvännen kan förvandlas till ett kontroll-freak (enligt honom då alltså) ..
jag har tänkt mycke på det och håller ju såklart inte med för jag, med många andra girls, vet ju också att kvinnor måste vara mer självständiga efter som vi tänker lite längre än vårat kära motsatta kön. hur skulle världen fungera om ingen viste vad dom skulle göra nästa vecka eller vad dom skulle äta till middag, om det ens fanns nån middag! men allt detta velande, aldrig nöjd, aldrig tacksam.. varför fick vi dom egenskaperna?
man vet ju vad man vill ha samtidigt som man i grund och botten inte har en jävla aning.
man vet vad som är fel och vad som ska göras för att göra det bättre.
men är man nöjd då da?
man provar nått - inte nöjd
man provar motsattsen - inte heller nöjd
eller ligger själva tjusningen i jakten på det ultimata? inte själva resultatet?

jag röstar för rösträtt och lika värde åt alla såklart
jag dömmer ingen
men jag förstår å andra sidan ingen annan heller..
hur kan man göra det när man inte ens förstår sig på sig själv?